A year in Provence: Peter Mayle

Det är minusgrader i Falun, så jag drömmer mig tillbaka till Frankrikes sörkust...Min familj har haft sommarhus på rivieran i många år och jag älskar att vara där nere varje sommar. Staden vårt hus ligger i heter Roquebrune Sur Argens och ligger inte vid vattnet, men 15 min från kusten opp i berget. Staden har ett så lugn och alla människorna är så underbara att det är en sann glädje att få uppleva några veckor i denna underbara stad varje år.

Utanför huset

Stranden vid fjället Roquebrune

Inöver i provence-underbara Le gorge de verdon 

Vattnet är så härligt!

Man blir lite trött på att bara ligga på stranden när vi besöker den underbara Rivieran och då åker vi in i landet, vidare in i området Provence. For några år sedan var vi på en vingård och då köpte jag boken ” A year in Provence” av Peter Mayle. Jag läste faktiskt inte boken för förra året och jag älskade boken på en gång. Den är den första boken till Peter Mayle, om hans liv och erfarenheter sör i Frankrike, och är efter min mening hans aller bäste bok. ( har även lest tillbaka till Provence)

I boken möter man ett engelsk ektepar som bästemmer sig för att flytta till Provence. De ser fram emot det härliga romantiska Provence, men saker går inte helt så som de hade väntat sig. De upplever flera frustrationer med huset, som behöver mer arbete än vad de hade trott och hantverkare som inte kommer när de skall. Men, paret lar sig inspirera av det franska lugnet på stedet, och i stedet för att la det stresse dem, lär de sig att njuta livet och de börjar att uppskatta allt istället för att stressa. I boken skildras den lilla franske staden, restaurangerna, allt gott vin de hittar, och invånarna så detaljerad och levande att det känns som det är jag som lever tillsammans med de. Jag kan verkligen rekommendera boken till de som tycker om Frankrike, vin, oster och Frankrikes kultur. Jag lovar att ni inte vill bli besvikna! :)

Det ligger en vingård lite utanför Roquebrune som heter Chateau Palayson och det är en svensk kvinna och en amerikansk man som driver gården. De hittade slottet då de var på bryllupsresa och blev direkt kär i området och i slottet. Deras berättelse liknar mycket på den i boken och jag kan verkligen se för mig deras uppgivenhet ovanför franskmännen som bara tar det lugnt och lever efter sin egen tid. Men man kan inte bli stressad , och man måste bara ta tiden som den är och franskmännen som de är och bara njuta. Det är något ägarna av Palayson verkligen gör och det måste vara en sann dröm att hitta sitt paradis och leva ett liv på det settet. 

/Cathrine