Rune Pär Olofssons triologi om Faluns gruvhistoria

Jag tycker Sveriges historia är mycket intressant och är stadigt på jakt etter att lära mig mer. Falun har mycket intressant historia, särkilt från de stora koppargruvorna som ligger här. Vi har varit på turat guide inne i gruvan och fått ett inblick i historien bakom gruvan och arbete som fanns här på 1500 -talet. Det är även ett så fint ställa och med den härliga solen i dag var det en fröjd att vandra omkring på området. Gustafs mamma har tre böcker om gruvan och om Faluns samhälle på den tiden som jag ska få låna med mig hem. Det blir mycket spännande att få fördjupa sig mer i ämnet och böckerna verkar mycket intressanta och spännande.

Första boken: Kopparberget. Rune Pär Olofsson har med boken mutat in sig åt en miljö som är en av de mest fascinerande i vårt folks historia. I Falun bryts fortfarande sedan 1000 år malm av världens äldsta företag. Fredlösa tjuguåringen Pär från Ryd i Uppland skulle år 1595 få lära sig vad kopparröken innebar: en ständigt följeslagare för sotiga, svettiga drängar. Och sen skräcken för ras, den molande ångesten varje gång han skulle ner i gruvan, en ångest som var så stärk att del av hans kamrater nog nästan längtade efter att det hemskaste skulle hända. Att berget slöt sig kring dem och en gång för alla gjorde slut på deras fruktan.

Från boken:  "Det luktade kopparrök... Han hade aldrig förr i sitt liv vetat hur kopparrök luktade, och han visste det väl inte nu heller. Men doften var en annan och fränare än den han nu i dagar vandrat igenom: den som kom från järnhanterarna. Och prästen hemma i Ryd hade talat just om kopparröken. - Fly till Koppasberget, hade prästen förmanat. Du får svårt med röken. Men där råder bergsfrid"


Andra boken: Silverdalen: Här berättas om Pär Olssons vidare öden vid berget - en skildring fylld av hård realism men även med inslag av ömhet och kärlekens lust.

När berättelsen börjar har Per Ollson och prästens son Erik varit instängda under ett gruvras, där vattnet stiger och stiger...Silverdalen berättar om deras otroliga räddning- och här har inte författaren hittat på: ibland är verkligheten underbarare än dikten! Efter det kusliga tillbudet aktar sig Pär för att gå vidare nere i gruvan. I stället får vi följa honom i arbetet med den fascinerande kopparsmältningen. Under växlande öden träffar vi honom i fogdens skrivarstuga, som svedjebrukare i skogarna bortanför gruvan eller som prästens, mäster Hans, förtrogne under de förvirrade åren mot slutet av 1500-talet, då striden mellan kung och hertig drabbade också Kopparberget. Liksom Pär och mäster Hans.

Tredje boken: Guldgruvan. Det är den avslutade  och tredje romanen om den fredlöse drängen Pär Olssons liv vid Kopparberget under de stormiga åren närmast före och efter sekelskiftet 1600. Striden mellan kung Sigismund och hertig Karl har drabbat det avlägsna Kopparberget. Pärs svärfar, Mäster Hans har kallats till räfst hos hertigen. Inför den ovissa återkomsten har Pär satts att förvalta Mästers gruvandelar, men sönernas avundsjuka misstro får Per och Maria att i vredesmod lämna Kämpare. Pär vill visa de högdragna bergsmännen att han är deras jämlika, och lyckas genom bulvan köpa en övergiven malmtäckt. När Pär sedan finner Håkan fogdes nedgrävda skatt blir det äntligen ett slut på de magra åren. Pär gör lysande affärer och rörelsen blomstrar.

Men med framgången kommer också bekymmer. Mäster Hans släpps visserligen ur hertigens fängelse, men är avsatt från sitt ämbete. Pärs glädje över att ha lyckats grumlas också av en allt större isolering: han tillhör varken gruvdrängarnas skara eller bergsmännens klass. Och skuggorna från det förflutna börjar allt mer förmörka Marias sinne.

Bilder från i dag: 

Hur kan man inte få energi av det här härliga vädret!

Gruvan efter raset

Gruvarbetaren

Härlig lunch på gruvcafeet. Gustafskorv heter korven :) 

/Cathrine